LYSSNA OCH LÄS

ATT BLI BEDD FÖR GÖR NÅGOT MED OSS

Det var snålblåst och kallt. Februari, en månad som man bara vill ska gå över. Jag sneddade över skolgården med alla barnen som hade rast. Nicole kom springande mot mig med öppen famn. 10 år med köldrosiga kinder och fladdrande hårslingor. Hon kramade mig och drog genast ner mig på huk och viskade förtroligt. ”Vad säger Han till dig?” Jag visste att hon menade Gud. Vi hade ett gemensamt intensivt böneämne; att hennes pappa skulle få stanna i Sverige. Jag visste bara inte vad jag skulle svara. Förtvivlat sökte jag orden medan hon intensivt sökte min blick. Så tittade hon på mig med stadig blick och sa: ”Till mig säger Han att Han försöker!” Jag nickade och kände igen tonen från Hoppets Gud. Nicoles ansikte lyste. Härom kvällen såg jag Skavlans intervju med norske hotellmagnaten Petter Stordalen, som markerade att han var agnostiker, men att livet hade lärt honom om ”kraften i tro och hopp”. Så berättade han att när han och hans fru hade det som svårast under sjukdomstiden, fått mail både från Sverige och Norge med människor som skrev att de bad för dem. Stordalen var synligt berörd. Att bli bedd för gör något med oss. Många av oss vet om att vi är ”bönebarn”, en del vet inte om det. Men det finns någon farmor eller morfar som burit oss i bön. Bön är inte taget i luften. Bön är inte bara ett psykologiskt fenomen. Det finns grund för att det är en verklighet som fungerar även om svaret ibland dröjer eller inte blir som vi tänkt ut.

”Vi har inte en överstepräst (Jesus) som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” Hebr 4:15-16

Att be är att rätt upp och ner prata med Jesus. Kanske bara viska Hans namn. Han hör, Han ser, Han vet. Han är där. Vid Nådens tron har vi alla tillträde, i tid och otid.

/Anna Ahlström